Igår var jag på Ambassaden och gjorde det allra sista innan mitt mycket efterlängtade äventyr börjar, och det gick galant. Det var även igår jag träffade tjejerna för första gången, vilket var hur underbart som helst. Det kändes verkligen som vi klickade perfekt och har precis samma tankar och funderingar kring hur den kommande tiden ska bli. Allt från vad vi har för förväntningar och vad vi vill uppleva till hur vi vill inreda vår lägenhet. Det känns så himla bra med andra ord.

Jag träffade Patricia och Tilde tidigt på morgonen för att vi tillsammans skulle ta oss till Ambassaden och söka visum. Efter ett par timmar och en väldans massa nervositet var vi klara och överlyckliga. Då begav vi oss till Waynes coffe för att njuta av lite frukostfika innan Kim kom in för att möta upp oss för en god lunch. Lunchen blev lite stressig eftersom mitt tåg hem till Göteborg gick betydligt tidigare än Patricia och Tildes tåg till Gävle. Men det gjorde inte så mycket (det hade klart varit mysigare med mer tid) eftersom det är så galet kort tid kvar tills vi flyttar till Santa Monica tillsammans, och då kommer spendera en hel del tid med varandra. Allt känns så himla bra just nu.

Nu mina kära kommer det långa och troligtvis förhoppningsvis intressanta inlägg som jag lovat er. Intressant kan vara att ta i, men uppdaterande vågar jag nog påstå att det är. Jag sitter nu på tåget som tar mig till Stockholm, så att jag tidigt imorgon bitti kan bege mig till den amerikanska ambassaden tillsammans med Patricia och Tilde för att göra det allra allra sista innan vårt långa äventyr. Jag kommer där att söka visum, och om allt går som det ska så kommer jag att få det hem till mig om cirka 5 arbetsdagar. Sen finns det inget i världen som kan få mig att inte åka (självklart finns det undantag med sådana sorgliga saker ska vi inte gå in på här).

Jag har inte riktigt någon koll på vad jag redan nämnt för er men flyget är bokat och hotell för de första nätterna likaså, och tro det eller ej men allt är betalt – jaa, jag är fattig just nu! Tacka Gud för mina älskade föräldrar säger jag bara. Jag kommer att resa från Göteborg vid 8 tiden på morgonen den 17 januari till Stockholm, där jag möter upp mina nya men kära vänner Kim, Patricia och Tilde. Där kommer vi sätta oss på ett plan som tar oss till Chicago och därifrån ännu ett plan som tar oss till vår final destination – Los Angeles. Allt som allt kommer resan ta en cirka 16 timmar om jag inte minns helt fel, vilket är helt okej med tanke på att vi reser tillsammans hela vägen (förutom min resa till Stockholm). Det tog mig fram tills det att bokningen var klar för att inse hur galet kort tid det är kvar tills vi reser, tills jag återigen blir den som lämnade landet och försvann. Resefebern har verkligen satt i, och klumpen i magen av saknaden jag kommer ha till alla där hemma har kommit. Men min längtan till varmare breddgrader och framför allt ett galet äventyr överväger det och gör att jag bara vill åka nu, 20 dagar är på tok för lång tid.

Hemresan är bokad till den 1 juli vilket känns helt okej. Jag kommer ha ett par veckor efter det att skolan slutat för terminen att bara leva och ha semester på. Sola, bada, hänga i Hollywood you name it, jag kan göra vad jag vill – jag kommer njuuta som en tok innan jag ska bege mig hem till alla nära och kära och trotsa Sveriges skitväder (bittert sagt men sant). Dock missade jag helt att boka öppen biljett, efter många många om och men och en himla massa planering kring biljetterna så stängdes såklart min bokningssida ner precis när jag skulle bekräfta mitt köp och det gick inte igenom. Kim som bokade åt henne, Patricia och Tilde lyckades dock och stressen över att kanske inte hamna med dom på flyget, trots all planering vi haft, gjorde att jag slarvade lite för att hinna boka innan någon annan tog min plats. Och då missade jag att boka en öppen biljett. Detta är absolut ingen katastrof men visst vore det härligt att ha möjlighet att boka om ifall det skulle vara något, men icke så nicke. Huvudsaken är dock att jag fick platser bredvid tjejerna vilket jag fick, så slutet gott allting gott.

Hotellet som Kim, Jesus så flitig och duktig hon är, bokade verkar vara toppen. Hon bokade in oss på ett hotell som låg nära skolan vilket är viktigt eftersom vi måste dit och checka-in typ direkt. Sen så låg det även nära stranden vilket alltid är trevligt och relativt centralt om jag inte missuppfattade det helt. Kan det bli bättre. Så himla skönt att ha något att komma fram till och sedan kunna slappna av innan lägenhetsjakten börjar den 18 januari. Tråkigt stressade vi kommer att vara över att hitta en lägenhet på 2 dagar, men av erfarenhet så löser sig allt och vi kommer säkerligen hitta något vi trivs toppen i.


Detta var tyvärr allt jag hinner med för denna gång, och jag längtar faktiskt tills jag får skriva om mitt första "riktiga" möte med tjejerna och min skrämma intervjutid hos Ambassaden.

God Jul mina söta! Efter en heldag med mat och mys med familjen är jag helt s l u t ! ! Jag trodde verkligen att jag skulle orkar skriva ett (ett flertal) långt detaljerat inlägg om allt som jag inte haft tid och ork att berätta om. Men just nu orkar jag knapp lägga mig under min mysiga pläd bredvid mina mysiga hundar och min älskade mamma för lite Julaftons tv-tittande. Då förstår ni hur trött jag är. Kort sagt, dagen har varit lång, harmonisk och underbar. Julgranen var magisk och tomten var mycket givmild – framförallt till mig, men också till alla andra verkar det som. Hela min familj var samlad (med undantag för en respektive) och Kalle Anka stod för underhållningen. Hur snälla har inte vi varit i år för att förtjäna allt det?! Nu ska jag samla mina sista krafter och krypa ner under pläden och skjuta upp mina inlägg jag lovat er ett par dagar. Men den som väntar på något gott…

Just nu är jag så sömnig så jag håller på att dö! Jag vill dock meddela er lite snabbt att under den senaste tiden, då jag varken haft tid eller ork att blogga på grund av mitt tvåfyrasjutresextiofem jobb, då har det hänt grejer. Jag lovar er att den 24 december 2011, också känt som Julafton, så ska jag ge er ett inlägg som heter duga. Kanske till och med ett flertal inlägg, där jag berättar om min bokade ambassadtid, som jag dessutom fick tillsammans med Tilde och Patricia (vi ska även möte upp Kim efteråt för lunch och myshäng) - Jesus så bra. Jag kommer berätta om min flygbiljett som efter många många om och men är bokad, felbokad och ej ombokningsbar såklart men ändå bokad, och självklart mina fina julklappar som jag trånar och längtar efter att få öppna. 2 dagar kvar gott folk, 2 dagar kvar tills jag tar mig tid att skriva utförligt om allt detta spännande. Till dess, take care ♥

Love life! Jag fick precis de två kurser som jag hoppades på att få välja nu i förväg, Fashion 1 – Trends and Design och Fashion 9A – Fashion Illustration and Advertising. Ett litet extra plus (enormt extra plus) är att min kära vän Jacqueline kommer att läsa Fashion 9A den här terminen med, gud så roligt och spännande att ha en kurs tillsammans. Och även att Patricia som jag ska bo tillsammans med ska läsa Fashion 1 – herre Gud vilken tur jag har. Nu längtar jag mer än något. Ge mig januari nu, ge mig januari nu, ge mig ge mig ge mig januari nu.

Än finns det inga news att tala om, men klockan 23.00 svensk tid får jag lov att välja 6 units inför vårterminen 2012. Det är ungefär 2 timmar till dess, så nu börjar jag bli lite nervös. Kommer jag att få kurserna jag vill ha eller kommer det bli yoga och engelska för hela slanten hi hi. Det kommer säkerligen bli bra till slut, men jag önskar verkligen att jag kunde valt alla mina 15 units nu så att jag garanterat får de kurser jag vill ha. Men nu är det som det är, wish me luck så skriver jag ett snabbt inlägg när jag vet vilka det blir. Fred så länge mina änglar

God morgon mina nära och kära. Det har faktiskt hänt en hel del den senaste veckan, trots det har jag inte tagit mig tid att skriva om det här på bloggen vilket jag är innerligt ledsen för. Redan nu börjar jag slarva med uppdateringar, hur ska detta sluta. Nej riktigt så illa är det inte, jag har visserligen bokat tid på ambassaden för att söka visum, börjat fylla i DS-160 blanketten online, tagit visumfoto (katastrof) och även haft i tanke att göra online-orientation, vilket krävs för att få välja kurser inför vårterminen – dock har jag inte riktigt haft tiden att göra detta då det tydligen ska ta sin lilla tid. Men förutom det så har det inte hänt så mycket kring min ansökningsprocess. Anledningen till att jag inte skrivit något om det på bloggen är helt enkelt att jag måste boka om tiden på ambassaden då den är i mitten av januari, det är på tok för sent, och ansåg då att ett inlägg kunde vänta tills allt var spikat och klart. Men nu kände jag att hellre ett inlägg för mycket än ett för lite. Så nu vet ni i alla fall att allt kring visumansökan är på gång och förhoppningsvis får jag en ny tid as soon as possible, när jag väl får det är ni självklart de första som får reda på detta.

Tillbaka till min online-orientation som jag nämde förut, som jag inte riktigt tagit mig tid att göra ännu. Sämst är jag. Jag har faktiskt planerat att göra detta på fredag morgon då jag är ledig och har all tid i världen. Då kan jag bocka av ännu en sak på min To Do lista och även boka kurser inför vårterminen. Det ska bli så himla kul, hoppas jag får de kurser jag vill.

Jag vill inte säga för mycket än, och kommer istället skriva mer om det när jag har sakerna i min hand. Men... Ny dator - check! Systemkamera - check! I'm totally ready for the city of Angels.

Jag är fantastisk! Allt som kan gå fel går fel när det gäller hela min ansökningsprocess. Det som nu gått fel är att jag bokat express mail för att få mina i-20 papper skickade till mig på så kort tid som möjligt. Toppen, och absolut värt de 50$ jag var tvungen att betala för det - hm. Det som dock är mindre toppen är att jag använde mig av fel Student ID (det står olika på olika inloggningssidor) och därmed krångla till det hela väldigt mycket. Efter många om och men fick jag dock ändrat detta. Dock säger min agent att papprena nu skickats men enligt mitt ordernummer på Fed Ex har mina papper ännu inte hämtats upp på skolan och skickats vidare till mig. Whatta fuck! Har de då skickat allt med vanligt post trots att jag "köpt" express. Gud hjälp mig, det skulle vara en katastrof eftersom det kan ta upp till 4 veckor. Och tidsskillnaden till kontoret i USA gör ju inte saken bättre då allt blir fördröjt, så att få kontakt med skolan och reda ut missförståndet, vilket det faktiskt är, tar sin lilla tid. Men jag är inte orolig, allt har löst sig på bästa sätt hittills så det kommer det säkerligen göra även denna gång.

När allt detta är klart och jag sitter vid min dator med en flygbiljett i min hand, ska jag sätta mig ner och ta listan med alla ”steg” jag fick i början av ansökningen, skriva hur det verkligen har gått till och hur man känt sig under varje steg och sedan lägga upp här på bloggen. Då kommer man, svart på vitt, se hur lång tid allting har tagit och framför allt hur varje steg gått till. Jag ser faktiskt fram emot detta, väldigt mycket. Jag skickade in min ansökan den 3 september och idag är det den 29 november och fortfarande är inte allting färdigt. Det börjar bli, men än är jag inte i mål. Dock kan jag säga redan nu att tack och lov att jag åker igenom en organisation och jag haft en kontaktperson som lett och hjälpt mig genom alla steg, det har verkligen underlättat.

Den 24 januari gott folk! Den 24 januari är dagen då jag ska på informations seminarium på Santa Monica College. Det är bokat och klart vilket känns u n d e r b a r t ! Detta innebär också att mina visumpapper är på väg till mig med expressbrev, jag hoppas express innebär supdersnabbt för jag vill boka tid på den amerikanska ambassaden as soon as possible. Något jag också vill är att mina kära resevänner får allt som behövs så de också kan boka tid, för det absolut bästa vore ju om vi fick tid samma dag och kunde spendera en dag i Hufvudstaden tillsammans. Så håll tummarna för att allt ska gå supersnabbt även för dom.

En rolig sak som jag troligtvis kommer skratta gott åt om några månader är min nervositet inför nivåtesterna man ska göra innan skolan börjar, antingen här i Sverige som vi planerat eller väl på plats i Santa Monica. Hur roligt som helst men jag har verkligen pirr i magen inför det. Tänk om man misslyckas totalt och hamnar på den lägsta nivån och blir tvungen att spendera de kommande åren med att läsa onödig matte och massvis av engelska kurser. Troligtvis slutar det inte så men det kan slå slint och man får hjärnsläpp mitt under testerna, illa.

Jag känner mig lite off, har inte haft tillgång (riktig tillgång) till en dator på 2 dygn, och under dessa två dygn känns det som det har hänt mer än vad det gjort de senaste veckorna. Som jag tidigare nämnt har jag blivit preliminärt antagen, skickat in alla papper till CSN och därefter har jag bara väntat på att få tillbaka alla papper och ett beviljat CSN lån. Och självklart kom detta under de dagarna jag varit utan dator. Men lika glad är jag för det, för imorse skickade jag in mitt CSN besked till skolan och för bara någon halvtimma sedan fick jag besked att jag blivit antagen, och att jag ska boka informations seminarium snarast, för att sedan få tillgång till mina i-20 papper som gör att jag kan ansöka om visum. Förstår ni att vinden har vänt, allt går smidigt och snabbt och förhoppningsvis har jag ett visum i ena handen och en flygbiljett i andra handen snarare än snarast. Jag älskar det!

Dock ska jag vänta lite med att boka informations seminarium så att jag, Patricia, Kim och Tilde kan försöka få detta under samma dag och tid, och även försöka boka tid hos ambassaden tillsammans. Känns konstigt att inte göra allt direkt, men de kommer säkerligen med få allt som krävs inom de närmaste dagarna så ingen stress, inga konstigheter - vi gör det tillsammans.

I HAVE BEEN ACCEPTED TO

SANTA MONICA COLLEGE

Jag skickade in mitt antagningsbesked till CSN idag, och insåg i samma sekund hur nära jag faktiskt är att flytta till USA. Jag insåg att alltihop troligtvis kommer att lösa sig, att jag kommer att komma iväg trots alla förseningar och knasigheter från både det ena och det andra hållet. Jag insåg då också att jag lämnar ett stabilt liv med närhet till de bästa av de bästa, för att flytta tvärs över atlanten och vara helt utlämnad åt ödet och personer som jag aldrig träffar in real life (förutom bästa Jacqueline då). Men jag behöver det, otroligt mycket. Och jag vill det, otroligt mycket. Så håll nu tummarna för att det som är kvar att göras går snabbare än snabbt.

Alltså, jag har fått mitt CLA. Mitt antagningsbesked, mitt preliminära antagningsbesked närmare bestämt. Nu ska bara allt med CSN lösa sig på bästa sätt sen så att jag kan få det ”riktiga”. Jag älskar det. Jag mår så bra, har ett leende på läpparna, ett leende inombords och Gud vet allt.

I’m so happy I’m so glad!

Trodde absolut inte att jag skulle reagera såhär, att jag skulle bli såhär glad. För innerst inne har jag egentligen vetat att jag kommer att komma in. Men man kan aldrig vara 100 % säker, och eftersom det under den senaste tiden krånglat en massa har jag blivit mer och mer osäker. Men nu är mitt självförtroende på topp igen. Lalaland here I come!

Och de Goda nyheterna är inte slut där, jag har även fått ett "OK" om att flytta in med tre tjejer som kommer att åka samtidigt som mig. De har planerat det ett tag så jag hoppar på deras lilla trio, känns jätte bra faktiskt. Så mina US romies kommer att bli 3 tjejer vid namn Patricia, Tilde & Kim. Himla glad för detta.

I HAVE BEEN PRELIMINARILY ACCEPTED

TO SANTA MONICA COLLEGE

S a t a n  i  g a t a n  s å  l å n g  t i d  d e t  t a r ! Ge mig mitt himla antagningsbesked nu så jag kan börja planera min framtid, som förhoppningsvis är i Los Angeles och börjar om cirka 75 dagar. Det är alltså fredag nu, fredag den 28 oktober 2011, och min ansökan har inte ens tagit ett ministeg framåt i processen sedan förra torsdagen. Jag förstår inte vad det är som tar sådan tid, vill dom inte ha mig? Jag vill ha dom nämligen, jätte mycket, betyder inte det något!? Hihi, nej men seriöst – spola fram tiden ett par veckor och sätt mig på ett plan till Los Angeles.

7 hela veckor och fortfarande inget svar, k a t a s t r o f ! Dock är min ansökan hos SMC handläggare och under behandling just nu, och har varit det ett par dagar, vilket innebär att jag bör få ett svar vilken "sekund" som helst. Detta känns otroligt lugnande men samtidigt väldigt nervöst. Vad i hela friden ska jag göra om jag inte kommer in?

Förhoppningsvis kommer jag att skriva ännu ett inlägg redan ikväll, där jag beskriver en befrielse och glädje som inte är av denna värld för att jag faktiskt blivit antagen till Santa Monica College. Jag kommer även lagom till detta inlägg inse all stress med CSN, visum, flygbiljett and so go on som måste lösas så snart som möjligt för att hinna med allt i tid eftersom mitt antagningsbesked dragit ut så mycket på tiden. Håll tummarna för mig!

Nej, jag har inte hört någonting alls. Ja, det har gått längre tid än det ”skulle” ha gjort. Nej, det är absolut inte OK. Ja, jag är nervös och rädd som tusan just nu.

Chansen att inte kommer in är ytterst små, men är det någon som blir nekad så kommer det med största sannolikhet att bli jag. Det skulle vara så himla typiskt eftersom jag vill, behöver, måste göra det här. Har ingen motivation till Sverige alls just nu, eller jo, en . Och den motivationen är mina nära&kära, men förutom dom har jag absolut ingenting som håller mig kvar. Inget direkt jobb, ingen lägenhet, ingenting.

Inser hur negativ och paranoid jag låter nu men jag ber verkligen till Gud att ge mig ett svar och snälla låt allting gå smidigt och enkelt så jag kan ta mig till drömmarnas stad enligt mina planer.

N E R V Ö S ! Det är det minsta jag är. Jag talar, sover, tänker, andas nervositet just nu. Två av de tjejerna jag pratat med sedan tidigare har fått deras preliminära antagningsbesked, men inte jag. Jag är jätte glad för deras skull, verkligen, men jag blir ännu mer nervös när vissa har fått men inte andra. Galet hur mycket man kan påverkas.

Nu har jag skickat in exakt allt, betalat exakt allt och gjort exakt allt som skall göras innan Study Abroad skickar mina ansökningspapper vidare till Santa Monica College. Min kontaktperson på kontoret kommer ha allting imorgon och skickar förhoppningsvis iväg det så snart som möjligt. Kan ni förstå att mitt personliga brev är skrivet, och jag är faktiskt ganska så nöjd med det – lite klyschigt kanske men jag började med ett fint citat av ingen mindre än Barack Obama.

"Our destiny is not written for us, but by us"

Eftersom jag aldrig skrivit något liknande förut kan det mycket väl vara så att jag är helt fel ute, men vad vet jag. Vore så fallet får min snälla kontaktperson sig ett gott skratt och jag får i värsta fall skriva om det.

Nu är det bara att med spänning vänta och se ifall jag blir antagen. Detta kommer dröja ett par veckor, dessa veckor kommer innebära pirr i magen och en hård e-mail bevakning kan jag lova. Men det kommer vara värt det, för förhoppningsvis förhoppningsvis förhoppningsvis kommer jag att komma in och leva lycklig i lalaland. Om jag inte kommer in, kommer den här bloggen aldrig att bli offentlig och ingen behöver någonsin läsa om mina drömmar.

Ansökningen är gjord, CSN är sökt och diverse avgifter är inom en snar framtid betalda. Det känns så himla skönt men framförallt spännande – jag ska återigen bli den som lämnade landet och försvann, och precis som sist så älskar jag det.

"A journey of a thousand miles begins with a single step."

Detta single step är taget sedan långt tillbaka, egentligen den dagen då jag bestämde mig för att jag faktiskt ska åka, ändå kan jag inte sluta känna att allt jag gör vad gäller mina LA planer är ett första steg. Och alla mina första steg är helt enorma samtidigt som jag står still. Jag kommer nog inte känna någon ro förens jag har ett antagningsbesked, ett visum och en flygbiljett i min hand. Kanske inte ens förens jag stiger av flygplanet på LAX och har lyckats komma igenom alla säkerhetskontroller när jag tänker efter lite extra noga.

Jag har varit på min första konsultation, jag har börjat fylla i de flesta ansökningspapperna, jag har även kommit i kontakt med massvis av personer som ska åka samtidigt som mig så det känns bra. På måndag i nästa vecka tänkte jag ringa agenturen jag åker med och få svar på alla frågetecken beträffande ansökningsblanketterna, så jag sedan kan skicka in dem tillsammans med betyg och Gud vet allt som ska skickas med och då ha kommit en hyfsad bit på vägen.