Jag skickade in mitt antagningsbesked till CSN idag, och insåg i samma sekund hur nära jag faktiskt är att flytta till USA. Jag insåg att alltihop troligtvis kommer att lösa sig, att jag kommer att komma iväg trots alla förseningar och knasigheter från både det ena och det andra hållet. Jag insåg då också att jag lämnar ett stabilt liv med närhet till de bästa av de bästa, för att flytta tvärs över atlanten och vara helt utlämnad åt ödet och personer som jag aldrig träffar in real life (förutom bästa Jacqueline då). Men jag behöver det, otroligt mycket. Och jag vill det, otroligt mycket. Så håll nu tummarna för att det som är kvar att göras går snabbare än snabbt.