The botten is nådd

Som ni antagligen har läst på mina fina romies bloggar så är livet här i LA katastrof för tillfället. Jag kan inte komma på senast jag mådde såhär dåligt, allvarligt talat. Jag har ingen som helst motivation att vara kvar men jag vet att jag måste, jag måste kämpa vidare och inte låta en sådan liten och ynklig människa få första min dröm. Jag bör inte skriva om detta på min blogg, vilket jag är fullt medveten om, men jag vill dela med mig av detta så att ni vet varför mitt lev helt plötsligt blev så mycket sorgligare och förhoppningsvis har förståelse för mitt dystra mode.

Personen som gör mitt liv till en plåga är min lärare, som från ingen som helt stans och på helt osanna grunder börjat anklaga oss för både det ena och det andra, den ena saken värre och mer osann än den andra. Hon har pikat oss i klassrummet, varit allmänt oförskämd och även skickat mail OM oss till hela klassen, inklusiv oss själva, och även privata "varningar" till bara oss. Självklart accepterar vi inte sådana här påhopp och gick och pratade med vår counseler, som bokstavligt talat tappade hakan när han läst mailen som hon har skickat. Han sa åt oss att vi verkligen bör ta det här vidare till skolans ledning etc. för det är allt annat än okej och en sådan här sak ska verkligen tas vidare. Då förstår ni att jag inte överdriver och absolut inte skyller ifrån mig, utan allt är ett fruktansvärt konstigt beteende och vi vet inte vad vi ska ta oss till.

Droppar vi klassen riskerar vi att inte få CSN till nästa termin, och stannar vi kvar så kommer vi vantrivas och inte vilja vara här nästa termin. What to do!? Som ni förstår så sprängs mitt huvud vilken sekund som helst, för jag har aldrig varit med om en liknande situation och vet inte vad jag ska ta mig till. Allt kom så plötsligt med vilket gör det ännu värre.