Gud alltså, imorgon åker jag. Nu börjar det gå upp för mig att jag lämnar världens absolut bästa familj för att studera utomlands under en lååång tid. Det kommer dröja hela 6 månader innan jag ser deras vackra ansikten och innan jag kan mysa med mina favorithundar igen. Dock tvekar jag inte en endaste liten sekund på att det kommer att vara ett äventyr och en upplevelse utöver det vanlig, som kommer att vara värd varenda liten fälld tår av saknad. Tack och lov att jag har min kära vän Jacqueline där som jag kan vända mig till, och tack och lov att jag har träffat 3 helt underbara människor som jag kommer att dela denna upplevelse med. När jag tänker efter, hur lyckligt lottad är inte jag som faktiskt har möjligheten, och tar den, att göra detta. Det kommer att bli helt fantastiskt!