Don’t cry because it’s over, smile because it happened!

Nu mer än någonsin är det dags att ta farväl till bloggen då den återigen nått sin maxkapacitet av lagringsutrymme, så kommer jag tillbaka blir det då under en annan bloggdomän. Jag är så otroligt glad att jag, efter många om och men, bloggat om det viktigaste händelserna under de gågna året för det är redan roligt att gå tillbaka och läsa om ens tankar och känslor trots att det är så kort tid sedan det skedde. Ett år här har gått så otroligt fort men samtidigt så känns det som en evighet sedan jag flyttade hit, väldigt knasig känsla. Jag är mer än tacksam för alla fina människor jag träffat och jag har verkligen fått vänner för livet här.

Jag har fortfarande inte bestämt mig helt om jag kommer tillbaka eller inte i vår, det får framtiden avgöra men möjligheten finns alltid kvar och på torsdag är det dags att välja kurser. Jag håller med andra ord alla dörrar öppna. Nu har jag tre eller fyra lektioner kvar i skolan och sen så är det helt slut för den här terminen och då blir det total fokusering på att bara njuta av Los Angeles de sista dagarna. Det blir troligtvis inte av att jag bokar om min resa hem, inte på grund av pengar då det visst inte var så värst dyrt utan för att jag har övervägt vad som känns bäst, och det är att stanna fram tills den 19 dec och ta vara på tiden som är kvar ifall det blir så att jag inte kommer tillbaka i vår. Jag ska bränna mina sista pengar, umgås med mina fina vänner och hinna få lite extra längtan efter alla där hemma och komma hem lagom till årets bästa dag – julafton!

Nu säger jag farväl till min blogg, som för alltid kommer att spara alla minnen av det här året, och jag hoppas att den kanske kan inspirera någon att ta tag i sina drömmar precis som jag gjorde för snart ett och ett halvt år sedan. Sköt om er mina vackra