Jag har varit väldigt lung med känslorna den senaste tiden vilket inte är likt mig, men väl på flygplatsen så brast det för mig. Jag grät, Patricia grät, Tilde grät och kanske kanske att även Mattias fällde en tår. Jag ville bara springa efter och aldrig släppa taget av mina bästa, men vi alla vet att det bara leder till tusen gånger fler tårar så jag satte mig så snällt i bilen och lät dom gå in i terminalen i lugn och ro. Det gör ont i hjärtat av saknad och vi har bara varit ifrån varandra i cirka 15 timmar, men i sommar ses vi igen och förhoppningsvis har vi ett till halvår i Los Angeles tillsammans. Sen får vi komma på en bra lösning som helst ska leda till att dom INTE ska bo kvar i Gävle utan flytta till bästkusten med mig, hint hint!
På fnuttiga 5 månader har vi skapat en relation utöver det vanliga. Jag älskar er

No comments:
Post a Comment