Alla ni som känner mig vet att jag har varit hos frisören kanske... 3 gånger i hela mitt liv varav en av de gångerna var hos mina kära vän Angelica. Förstår ni att jag har trust-issues och inte litar på någon i hela världen när det kommer till mitt hår. Ingen förutom min högst älskade mamma vill säga.

Som jag tidigare nämnt är hon en supermamma, som är bäst på exakt allt hon tar sig an. Hon klipper mitt hår, färgar mitt hår, slingar mitt hår, sätter i nailextensions etc. etc. etc. och är fantastiskt duktig dessutom. Så förstå paniken som uppstod när jag insåg att mitt hår verkligen behöver klippas och fixas till och jag befinner mig cirka 9988 km ifrån henne, och inte kommer att träffa henne på ytterligare 3 ½ månad! Paniken inom mig var enorm men jag löste det på absolut bästa sätt, jag tog saxen i handen och klippte mitt eget hår. Det bästa av allt är att jag är supernöjd. Visst vill jag mer än något annat ha mitt långa hår kvar, men det behövde verkligen klippas och jag tycker att jag lyckades relativt bra.